Fisket har alltid varit en livsviktig källa till mat för dem som levt i anslutning till älvsystemen. 

Fiske med håv efter sik och lax är en gammal fångstmetod 

som framför allt använts i de stora forsarna Köngäsenkoski, Vuentokoski, 

Matkakoski och Kukkolankoski. 

Håvning kan ske från stranden, men även från brygga, pata eller båt. 

Många av de bästa fiskeplatserna utgörs av områden med lugnare vatten 

ofta bakom stenar, i gropar eller i vikar, där fisken kan vila.

En pata är en kraftig bryggkonstruktion 

som byggs av stockar för att kunna stå emot forsens kraft. 

En pata når ofta flera fångstplatser där fisken antingen kan håvas eller ledas in i nät. 

Pator har länge använts i fisket längs Torneälven, 

de första kända patorna härstammar från 1500-talet. 

Enligt gammal tradition namnges alla pator på meänkieli.

Även platser där man dragit not i sjöar ända upp mot Sveriges nordliga gräns

bär på meänkieliska namn.

Fiskesäsongen för sik och lax sträcker sig från juni till september. 

Fisket har länge utgjort en av de viktigaste inkomstkällorna i regionen. 

I Kukkola firas början på fiskesäsongen för sik med en årlig fest. 

Då uppmärksammas gamla fisketraditioner och det bjuds på halstrad sik.

Att halstra sik över öppen eld är en gammal tradition 

och ett enkelt tillagningssätt som länge använts i nedre delen av Torneälven. 

Andra vanliga tillagningssätt är rökning och gravning. 

Historiskt sett har fisken också saltats in för att ytterligare förlänga hållbarheten.

De båtar som används vid fisket i forsarna är långa och smala 

för att vara enkla att manövrera i älvarnas strömmande vatten. 

Båtarna har utvecklats under lång tid och liknande forsbåtar 

återfinns också i stora delar av norra Sverige, Finland och Norge.