En kulturbyggnad som ofta sammankopplas med den tornedalska byggnadstraditionen är aittan. 

Det är en bod eller mindre gårdsbyggnad som primärt använts för förvaring. 

Aittan ansågs symbolisera välstånd, den placerades ofta på en väl synlig plats på gården.

Många aittor är ofta högbyggda med lätt utsvängda väggar. 

Det var vanligt att väggarna lämnades obehandlade, rödmålades 

eller behandlades med roslagsmahogny. 

I den här utställningen har vi valt att behandla aittan med roslagsmahogny, 

som är en blandning av rå linolja, kokt linolja och tjära. 

Den har en mycket karaktäristisk doft, lukta gärna på fasaden!

När det gäller byggnadstraditioner finns vissa särdrag för området runt Torne älv.

På den nuvarande svenska sidan av gränsälvarna finns flera karaktäristiska gårdsstrukturer kvar.

Men på den finska sidan förstördes många under andra världskriget,

de bombades sönder eller brändes ned.

Forslundsgården i Vojakkala med sin karaktäristiska fyrkantiga gårdsstruktur 

är ett bra exempel på tornedalsk byggnadstradition.

Mangårdsbyggnaden är gul, troligen för att den skulle ge intryck av att vara byggd av sten. 

Gårdens övriga byggnader är röda

och de hade alla olika viktiga funktioner för vardagslivet.

Det färgstarka allmogemåleriet har sina rötter i de södra delarna 

av området kring Torne och Kalix älvar.

Måleriet var som mest intensivt under 1700- och 1800-talet.

Skickliga allmogemålare dekorerade skåp, brudkistor, sängar och annat på gårdarna.

Möblerna målades på fri hand med linoljefärg.

En av de mest kända allmogemålarna hette Gustaf Strålberg (1794-1858)

och exempel på hans verk finns bevarade i Norrbottens museums föremålssamling.

Under 1900-talet började målaren och konservatorn Paulus Arne Aili (1919-2005) 

föra vidare kunskaperna om det tornedalska allmogemåleriet.