Sociala problem i form av ökad fattigdom och utebliven skolundervisning ledde 1880

till att de första arbetsstugorna bildades i Stockholm.

Syftet var att alla barn skulle få mat, husrum och undervisning.

Arbetsstugorna fungerade även som en yrkesutbildning

där barnen också skulle lära sig enklare praktiska arbeten.

Den första arbetsstugan i Norrbotten startade 1903.

Merparten av arbetsstugorna uppfördes i det meänkielitalande området av Norrbotten (se kartan här). 

För många av barnen fungerade arbetsstugorna som ett slags internat.

De fick mat, kläder, uppfostran och undervisning.

I arbetsstugorna gick barnen i skolan på dagen och arbetade på kvällarna. 

Arbetsstugorna drevs som ett välgörenhetsprojekt

och finansierades genom statsbidrag och donationer. 

Det var framför allt barn som hade för långt mellan hem och skola

samt barn från fattigare hemförhållanden som placerades i arbetsstugorna.

Flera av barnen var tvungna att stanna i arbetsstugorna,

ibland så länge som åtta månader innan de fick besöka hemmet.

En del barn kunde till och med se sitt hem från arbetsstugorna,

men de tilläts ändå inte besöka sin familj.

Många som växte upp i arbetsstugorna har vittnat om att de ofta kände sig fängslade. 

Precis som inom det övriga skolsystemet i Sverige

var det i arbetsstugorna inte tillåtet att tala något annat än svenska.

Den stora skillnaden var att barnen i arbetsstugorna

inte heller fick tala sitt modersmål på fritiden.

Många finsk- eller meänkielitalande barn placerades därmed i en helt ny situation,

ofta utan möjlighet att förstå eller kunna göra sig förstådda.

Många halkade därför snabbt efter i undervisningen

och ansågs vara dumma eller mindre intelligenta.

Vardagen i arbetsstugorna förknippades ofta med en stark disciplinering och kontroll.

Om barnen inte följde instruktioner eller gjorde misstag straffades de ofta,

ibland med kvarsittning eller indragen permission,

ibland med direkt fysisk misshandel.

Ett vittne berättar bland annat att en klasskamrat slogs så hårt i huvudet 

att han blev medvetslös och förmodligen fick hjärnskakning.

Många av dem som bodde i arbetsstugorna

berättar om traumatiska upplevelser kopplade till sin vistelse där.

Flera har sammankopplat tiden med sådan skam

att de inte vågat berätta om detta ens för sin närmaste familj.

Arbetsstugorna tillsammans med Kiruna barnhem

kom att för boende i byar i väglöst land bli symbol för 

det systematiska försvenskningsarbetet.

Trots detta framhåller många som växte upp i arbetsstugorna

att deras vistelse där förbättrade deras förutsättningar för vidare studier och ett framtida arbetsliv. 

1954 ombildades arbetsstugorna till Stiftelsen Norrbottens Läns Arbetsstugor.

Stiftelsen är fortfarande aktiv och har idag som huvudsaklig uppgift

att dela ut bidrag för att stötta ungdomsverksamhet i kommunerna där de ursprungliga arbetsstugorna låg.

Stiftelsen förvaltas av Länsstyrelsen i Norrbotten.